En illusion är inte något som inte finns, utan något som inte är var det verkar vara. Är medvetandet en illusion? Den fria viljan? Jaget?. Vi får tusentals intryck per dag från vår miljö, tusentals små och stora beslut tar vi varje dag. Och kan vi vara säkra på att det vi upplever är vad det är? Knappast. Är det då en illusion? Nej inte alltid, det är istället vår tolkning. Inget är särskilt nytt. Platon skriver i dialogen Theaitetos: “Jag menar således, att den som vet något förnimmer detta som han vet, och vetande är – såsom mig nu synes – inget annat än förnimmelse”. Det är kanske detta som gör att ungdomar är så fascinerade av datorspel? När vi talar till barn är det tillåtet att vara gulligt absurd i resonemanget för då upplever barnet spänning och att det är roligt. I Gunilla Bergströms barnböcker om Alfons Åberg använder hon det ofta. Alfons Åbergs hemliga kompis Mållgan är bra att finna tröst i. I Astrid Lindgrens “Karlsson på taket” är en slags tanke eller “liten helighet” som återkommer, “Jag är världens bästa på allting”, för vem vill inte bli bäst på allting? Eller som Stina i Saltkråkan utrycker sig i sin värld:
Hemma på vår gata i stan, där bor det en fru och hon har sålt alla sina ungar för 25 öre styck.
Varför demonstrerade de mot experimentet på Brookhaven National Labs? Knappast för att de trodde på jordens undergång. Nej, troligen var det för att deras bild av världen, deras Mållgan inte skulle få förnekas med ett “simpelt” experiment. Deras Gud är stor och han skapade universum och det slutade inte genom ett hål. Ett simpelt svart hål. Vad har detta med IT-utveckling att göra? Religionspsykologi?
Färger och ögon, urgamla franska filosofer och barnböcker? Jo, även som vuxna söker vi en Mållgan eller Karlsson på taket, trots att vi kanske vill framhäva något helt annat. Och där… på Internet och i “smartphones” och på LinkedIn, på Facebook, Twitter och alla dejtingsajter söker vi bland annat något som kan tillfredställa vår törst eller tröst. Detta är våra heligheter och våra Mållgans och tröst och illusioner för att rena, tillfredställa och utveckla våra tankar. Och dessa vuxnas törst efter låtsasfigurer är en enorm drivkraft för chiptillverkningen, appar och för våra handhållna gröngölingsapparater. Och är det inte så att bortom Larssons, i andra änden på gatan, börjar världens ände i ett skimmer av guld när kvällssolen klättrar upp i de yttersta trädgrenarna för att kunna reflektera ljuset. Det är där vi kan se att solen endast ritar streck i små vattenpussar, för att den skall kunna härma Monet i ett impressionistisk ljus. I tavlan kan vi på något vis se ett extra värde som ibland är svårt att se på riktigt.