Brookhavenexperimentet 1995-97 blev intressant och spännande. Vi fick via Fysiska Institutionen i Lund (ja, den heter så) uppdraget att skapa en utläsningsenhet för de kollisionsdata som skulle fångas upp i det s.k. PHENIX-projektet. Kretsarna var till stor del digitala, men ändå en viktig del i experimentet. Ur askan från krockar skulle ny kunskap om universums födelse födas. Fågel Fenix bränner sig själv på ett bål och ett nytt universum i föryngrad gestalt föds som en sinnebild för odödligheten. Såsom legenden.
Brookhaven Labs, på Long Island utanför New York skulle med enorm energi, i en linjäraccelerator, skapa ett kvark-gluonplasma som skulle likna det som ägde rum precis en kort tid efter universums födelse. Tillståndet kvark-gluon-plasma är ett tillstånd med extremt hög täthet i massan. Tillståndet kvarkgluon-plasma finns i kollapsade stjärnor såsom neutronstjärnor, men vi tror också nu att det tillståndet var grunden för all massa vid universums födelse. Experimentet som skulle skapa detta tillstånd på konstgjord väg skrämde många människor och det var kanske inte så smart att välja ordet “PHENIX” som projektnamn för experimentet. Kanske skrämde namnet PHENIX eftersom det är symbolen för återfödelsen, från ett universum till ett annat…
Diskussionerna startade 1999. Till och med i den ansedda tidskriften “Scientific America” reflekterade redaktionen över att skräckscenariot kunde bli verklighet, dvs. att plasmat kunde skapa ett svart hål i mikroformat som på bara på några ögonblick av ingenting skulle växa och till slut sluka hela jorden. Ledningen för experimentet dementerade genast uppgifterna och förklarade att det var alldeles för små energinivåer för att detta skulle kunna ske. Martin Rees, en meriterad brittisk astrofysiker, till och med Astronomer Royal, deklarerade att chansen var så liten som 1 till 50 000 000 att det skulle kunna hända. Men, ändock ville religiösa fundamentalister stoppa experimentet. De ville med hjälp av andra kända fysiker (kanske inte lika meriterade som de på Brookhaven) att experimentet skulle stoppas. Så, de stämde Brookhaven Labs i federal domstol – men förlorade förstås.
Fundamentala kristna demonstrerade på New Yorks gator mot experimentet. Med nytt bränsle och nya argument kom de fram med andra möjliga alternativa händelser. De tänkte att i kvark gluonplasmat kunde det bildas en speciellt sort kvarkar så kallade särkvarkar med märkliga mystiska och magiska egenskaper som kunde skapa en speciell materia som kunde förstöra och utplåna all vanlig materia. Vilket leder till jordens undergång… det också. Ett tredje alternativ till jordens undergång var att dessa särkvarkar kunde samverkar med den mörka energin som inte syns eller gå att mäta direkt. Det nybildade paret, särkvarkar och mörk energi, skulle svänga i strängar med okända frekvenser och rubba det jämviksläge som fanns och som därefter skulle utplånar all materia. Teologisk retorik! Men, påståendet kunde inte bli mer sanna för att fler tokar tänkte på samma sak samtidigt, för även om många hade samma åsikt så var det faktiskt fel.
Den mörka materian har massa men ingen kropp, den är som skuggor som gudarna har hittat på. Skuggor har ingen massa och ingen kropp. Men de finns ändå, de är som tanken. Mörk materia har massa men ingen skugga, antiskugga? Vad är motsatsen till skugga? Jag kommer ihåg en Kalle Ankatidning från min barndom där uppfinnarjocke gjorde en ficklampa som “lyste” med mörker. Det var kanske mörk materia i ficklampan, redan då på 60-talet. Jag tycker det var en stor innovation och det borde kanske forskas lite mer på den. Skugga förutsätter ljus, det kan inte bli skugga i mörker. Dualism!